Tag Archives: Raising Children

Uppfostra Barn

Uppenbarat för
Marshall Vian Summers
den 18 december 2007
i Boulder Colorado

Det är viktigt att komma ihåg att det är allas uppgift i världen att upptäcka Kunskapen som Gud har placerat inom dem och att göra detta efter bästa förmåga, utifrån sina förutsättningar och sina möjligheter att bidra.

På många platser i världen idag är dessa möjligheter och omständigheter mycket begränsade eftersom människor kämpar för att klara sig själva under mycket svåra miljömässiga och politiska omständigheter.  I vissa fall begränsas de dessutom av deras religiösa övertygelse. Detta skapar stora problem för människor när det gäller förståelsen av deras sanna gudomliga natur och begränsar deras möjligheter att upptäcka och uttrycka kunskapen, den djupare intelligens som Skaparen av allt liv har placerat inom varje människa som en potential.

Möjligheten att få barn i en stöttande äktenskaplig miljö är alltså mycket unik i de möjligheter som den kan ge en person att få en verklig fördel när det gäller att utveckla kopplingen till Kunskapen och att uppleva Kunskapens kraft och närvaro, till och med från en tidig ålder. Här har du som förälder möjlighet att skapa en mer optimal miljö för Kunskapen att upplevas och komma till uttryck hos den unga personen.

Mycket unga barn upplever ofta Kunskap i en väldigt stor utsträckning, men de tvingas anpassa sig till miljöer där Kunskapen inte erkänns eller uttrycks, där riktig ärlighet inte värderas eller upplevs. De är extremt påverkbara och känsliga, och därför fångar de upp alla kraftfulla influenser i den mentala miljön—tanke miljön runt omkring dem. Och eftersom de är hjälplösa och ännu inte har styrkan att avgöra sin egen medvetenhet och sina egna gränser är de öppna för alla dessa krafter och influenser.

Att ha en positiv mental miljö för barn är mycket viktigt—en miljö som uppmuntrar och samtidigt betonar en slags praktisk visdom som de kommer att behöva för att fungera framgångsrikt i världen och lära sig att komma överens med andra ungdomar, och även med andra vuxna.

Även om det inte är nödvändigt att en ung person lär sig om det Nya Budskapet från Gud, är det viktigt att de kan delta i arbetet med att skaffa sig de färdigheter som det Nya Budskapet ger—att lära sig att uppleva Kunskap, att lära sig att urskilja vad som sker objektivt sätt, att lära sig att värdera sin egen erfarenhet framför andras förväntningar, att känna igen världens faror och möjligheter, att utveckla visdom kring hur man deltar med människor: när man ska uttrycka sig, när man inte ska uttrycka sig, hur man lyssnar på andra för att urskilja vad de verkligen kommunicerar, hur man tolkar krafterna runt omkring dem.

Allt detta verkar väldigt avancerat, men i själva verket är det i grunden ganska enkelt om individen kan värdera sin egen erfarenhet och med tiden skaffa sig färdigheter i att tolka det som sker inom sig och runt omkring honom eller henne.

Här är det kontraproduktivt att ge ett litet barn en massa saker att tro på. Det börjar begränsa medvetenheten och låsa in sinnet. Här kan religiös undervisning i tidig ålder vara mycket skadlig för en ung människa.

I slutändan är det nödvändigt att människor, i stället för att prisa Gud eller tro på en viss religions föreskrifter eller principer, värdesätter och följer det som Gud har placerat inom dem.

I det Nya Budskapet kallas detta för Kunskap. Det är det djupare sinnet inom varje person. Du föddes med detta djupare sinne. Och medan ditt intellekt formas och bildas av världen runt omkring dig, av dina föräldrars och din familjs inflytande, lever Kunskapen fortfarande inom dig. Den sänder meddelanden till dig. Den ger dig till och med råd i en mycket tidig ålder.

Vid uppfostran av ett litet barn kan man inte förstöra Kunskapen inom barnet, men man kan överlagra Kunskapen med idéer, trosuppfattningar och förväntningar. Och eftersom barnet också föds med en mänsklig natur kommer det även att ha mänskliga tendenser. De kommer att ha ilska. De kommer att ha besvikelser. De kommer att känna svartsjuka. De kommer att vilja ha saker som inte är bra för dem. De kommer ännu inte att ha förmågan att skilja på vad som är hälsosamt, vad som inte är hälsosamt, vad som är farligt och vad som är fördelaktigt. Allt detta är en del av den visdoms träning som är så viktig för dem att börja ackumulera, även vid mycket tidig ålder.

Så även om barnet föds med Kunskapen helt intakt måste de lära sig visdom. Visdom måste läras in. Därför är det mycket viktigt när du börjar stötta ditt barn att lära dem visdom på en mycket grundläggande nivå: vad som kommer att hjälpa dem från det som kommer att skada dem, vad som ser bra ut från det som verkligen är bra, vad som är fördelaktigt och vad som är farligt.

Det är sorgligt att de flesta föräldrar inte ens själva kan göra dessa distinktioner på ett effektivt sätt, och därför kan de inte lära sina barn vad de själva inte har lärt sig ännu. Det är därför det inte inte läggs någon större vikt, i det Nya Budskapet, vid att undervisa barnen, eftersom det är föräldrarna som måste skaffa sig en grund i Kunskapen och lära sig att urskilja sin egen världsliga visdom, i den mån den har etablerats hittills, från sina egna önskningar, övertygelser och preferenser.

Att förbereda föräldrarna är alltså verkligen det första steget, för de kan inte ge sina barn vad de själva inte har lärt sig än. Om föräldern ännu inte har lärt sig riktig urskiljningsförmåga, ännu inte har lärt sig värdet av att vara diskret, ännu inte har lärt sig att lyssna objektivt inom sig själv, ännu inte har lärt sig att hålla tillbaka sina bedömningar och fördömanden av andra, vad kan de då ge sina barn förutom sina egna fördomar, sina egna förväntningar och bördan av det som lades på dem under deras barndom?

Det som är viktigt för barn är vad som är viktigt för vuxna – Kunskap, visdom, relationer och syfte.

Som Vi har sagt så föds alla med Kunskapen intakt. Faktum är att Kunskapen, till och med hos det nyfödda barnet, är helt intakt. Den innehåller personens syfte och riktning. Den innehåller information om vem de måste möta, vad de måste åstadkomma och den inneboende visdom som de behöver för att kunna finna allt detta under livets gång, under de många osäkra händelseförlopp som livet kommer att placera framför dem och i vilka de kommer att finna sig själva.

Du behöver inte lära barnen Kunskap eftersom du inte kan lära ut Kunskap. Ni kan bara påminna folk om att Kunskapen lever inom dem och att det finns en väg till Kunskap, att det finns Steg till Kunskap som de kan ta.

För det unga barnet är det alltså viktigt att få dem att börja värdera vad det ser och känner. Det är för tidigt att i en mycket tidig ålder lära sig att diskriminera sina egna erfarenheter. Först måste man lära sig hur man uppmärksammar sin egen erfarenhet och hur man värderar sin egen erfarenhet. Detta kommer före diskriminering, innan man lär sig att skilja vad som verkligen är sant från det som inte är sant.

Om man säger till ett barn att hans eller hennes drömmar är falska, att hans eller hennes känslor är oviktiga, kommer han eller hon inte att värdera sin egen erfarenhet. Du kommer att lära dem att deras egna erfarenheter är värdelösa, att de inte har något värde och att de bara måste lära sig att följa kulturens och religionens diktat.

Detta är oerhört farligt. Och för många människor, sätter detta verkligen upp ett mönster av nederlag för dem som de måste leva med resten av sitt liv—ett mönster av nederlag som de kanske aldrig kommer att kunna övervinna.

Man vill att ett barn ska börja lyssna till sina egna erfarenheter. Fråga dem vad de ser. Fråga dem vad de känner. Låt dem få uttrycka sig. Även om vad de ser och känner verkar absurt eller osant är det viktiga att de kan lära sig att lyssna inom sig själva. Vad de hör är ännu inte så viktigt, inte lika viktigt som önskan och förmågan att höra och lyssna och känna vad ens egna erfarenhet säger en.

Utvärdering kommer senare. Att urskilja sin egen erfarenhet kommer senare. Om man inte har tillgång till sin egen erfarenhet, ja, då vet man inte vad man ska urskilja. Man kommer inte att kunna se skillnaden mellan sin erfarenhet och sina idéer.

Detta är det stora problem som mänskligheten och andra former av intelligent liv i universum alla måste möta. För du föds med två sinnen—ett sinne att tänka med och ett Sinne för att Veta. Sinnet för att Veta är den permanenta delen av dig. Det är Skaparens gåva för att vägleda dig, beskydda dig och leda dig till dina större prestationer i livet.

Sinnet att tänka med är egentligen till för att navigera genom livets alla partikulära detaljer, för att kunna ta itu med den fysiska verkligheten, för att lära sig färdigheter och kommunikation. Den har naturligtvis en grundläggande roll, men den bör inte vara vägledaren i ditt liv, för den är tänkt att tjäna Kunskapen, på samma sätt som sinnet är tänkt att tjäna Anden.

Så när det gäller det mycket unga barnet, låt dem lyssna till sin erfarenhet: “Vad kände du i dag när du såg den här saken? Hur kände du dig när du umgicks med dessa människor? Vad känner du just nu?” Och låt dem bara uttrycka sig. Låt dem lyssna. Låt dem försöka förstå vad deras egen erfarenhet är och uppmuntra dem att uttrycka sig.

När de blir äldre kan man börja lära dem, om man känner sig själv, skillnaden mellan att tänka och att verkligen uppleva Kunskapen. Skillnaden här är ganska djupgående, men de flesta människor kan ännu inte urskilja den särskilt effektivt.

Vad som är känt är väldigt genomträngande inom dig. Det förändras inte. Det vacklar inte. Det är inte subjekt för andras åsikter eller sociala präglingar eller rådande uppfattningar i ert samhälle. Du känner det genom hela din kropp. Kanske känner du det som en idé. Kanske upplever du det som en idé. Kanske upplever du det som en känsla. Kanske ser du en bild som är förknippad med det. Det är helt skilt från dina tankar. Det är permanent. Det är genomträngande. Det känns igenom hela din kropp.

Men sinnet tänker hela tiden, så dessa upplevelser kan tyckas sällsynta, och de kan gå förlorade i ditt tänkande, dina attityder, dina övertygelser och dina reaktioner på världen runt omkring dig.

Att låta en ung person lyssna till sin erfarenhet är början på att lära sig att lyssna till Kunskap—att lyssna, känna, se, titta, att börja lyssna inom sig själv medan man lyssnar på världen, att börja lyssna inom sig själv medan man upplever världen. Detta är naturligt för mycket små barn, men de har ännu inte utvecklat någon visdom. Kunskap är alltså bara en potential inom dem.

Tro inte att barn är kloka. De har ingen visdom ännu. De kommer att gå av klippan om du låter dem. De kommer att lägga händerna i elden om du låter dem. De har ingen visdom ännu.

Visdom nu är mycket viktigt. Alla föräldrar vet säkert att de måste lära sina barn vissa grundläggande saker för att undvika fara. Detta är den allra första början på visdoms träningen, som i slutändan handlar om hur man ska vara i världen—hur man ska vara i världen under kunskapens ledning.

Men man måste lära sig dessa saker. Att vara i världen är så väldigt annorlunda jämfört med att vara i ert Forna Hem. Det tar år och år och år att lära sig dessa saker. Den mänskliga civilisationen, mänskliga involveringar, mänskliga relationer är mycket komplexa och mycket konfliktfyllda. Det krävs riktig skicklighet för att kunna navigera i allt detta på ett effektivt sätt utan att förlora sig själv, eller utan att falla offer för missbruk och depression och självförstörelse.

Så när du tar ditt barn ut ur huset och ut i världen, börjar du lära dem saker om världen. Låt dem titta på. Berätta för dem vad de tittar på väldigt objektivt. Kasta inga omdömen om andra människor. Säg inte: “Det här är bra.” “Det här är dåligt.” Låt dem bara titta. Berätta för dem vad som händer där borta—vad de där människorna gör.  Ta med dem ut i naturen. Låt dem titta på djuren och växterna, för det är en mycket uppfriskande mental miljö för ett barn.

Låt dem vandra inom gränser. Låt dem utforska. Barn älskar att utforska. Håll koll på dem, men var inte överdrivet beskyddande. Fråga dem vad de upplever. Peka ut saker och ting för dem. Tillbringa den här tiden med dem och titta som de tittar – med friska, öppna ögon.

Om du är för upptagen för att tillbringa den här tiden med barnen bör du inte ha några barn. Och om du har barn måste du acceptera att detta är en del av deras gåva till dig, och detta är en del av din gåva till dem.

Denna visdoms träning bör inte åtföljas av ett mycket räddhågat språkbruk. Ni vill inte terrorisera barn. Ni vill helt enkelt att de ska kunna förstå på egen hand vad de tittar på, samtidigt som ni ger dem vissa riktlinjer: platser som är säkra, platser som är osäkra, mänskliga engagemang? som är säkra, mänskliga engagemang som inte är säkra.  Detta är naturligtvis normalt i nästan alla familjer, men det tas inte särskilt långt i de flesta fall. Man måste hålla fast vid detta under hela barnets utveckling.

Vid en viss punkt i tonåren, ja, då kan man inte längre lära dem visdoms träning mer.  De kommer inte att lyssna till dig. De behöver lära sig av andra. Därför är det bra att ha andra vuxna i deras liv som kan hjälpa dem att lära sig saker och uppleva saker—andra familjemedlemmar eller nära vänner. Det är viktigt att barn har tillgång till fler vuxna än bara sina föräldrar.

Den tredje saken är urskiljningsförmåga. Här vill du att ditt barn ska kunna lyssna till sina egna erfarenheter och med tiden lära sig att urskilja vad som är väsentligt i deras erfarenheter och vad som inte är det, vad de känner på djupet i från saker som de bara har på ytan i sitt sinne.

Vad är det de egentligen hör hos någon?  Hur bedömer de andra människor? Ett barn kan till exempel uppleva sina föräldrars eller andra vuxnas lidande som de exponeras för. Det är viktigt att låta dem uttrycka detta genom att fråga: “Vad såg du hos den här personen? Vad kände du när du var tillsammans med den här personen?” Allt detta är en del av att engagera dem i en mycket naturlig urskiljningsförmåga som är en av Kunskapens stora gåvor inom dem.

Även om du kan berätta något som är osant för någon kan du inte få Kunskapen inom dem att tro på det. Medan du kan vara falsk i hur du presenterar dig själv så kan du inte lura Kunskapen i en annan. Om du är arg kommer de att känna det. Om du är bekymrad kommer de att känna det. Om du är rädd kommer de att känna det. Om du är oärlig kommer de att känna det.

Det är denna urskiljningsförmåga du vill ha hos ditt barn, för det är en grundläggande färdighet i livet. Detta kommer att rädda dem från många olyckor och kommer att ge dem ständigt ökande styrka när de växer upp genom barndomen och tonåren.

Dela visdomen från andra människor—från lärare, poeter, musiker och stora tänkare. Exponera dem för visdom. Tala inte om för dem vad det betyder eller hur de ska betrakta den. Låt dem ta itu med det själva—när de kan, när de når en ålder då de kan överväga mer komplexa tankar eller djupare insikter, när deras utvärderings förmåga växer.

Och för all del, dela med dig av den visdom som du har lärt dig under ditt liv—de saker du gjorde som inte fungerade, de saker du gjorde som var riktiga misstag; de saker du gjorde som verkligen gjorde skillnad, som var mycket kloka och effektiva.  Dela med dig av dina erfarenheter här, men lägg inte till en massa utvärderingar. Säg bara: “Jag gjorde det här och det här är vad som hände och det var ett misstag. Eller “Jag gjorde detta och det här är vad som hände och det fungerade verkligen mycket bra för mig”.

Alla insikter du har som visar sig vara korrekta, dela dem med dina barn. De vill veta. De är intresserade av dessa saker. Men du måste börja tidigt. Du kan inte börja tala med ditt barn när de är tonåringar, för då kanske de inte längre lyssnar till dig. De försöker lyssna till andra människor. De  differentierar sig redan från dig.

Därefter har vi syfte, men syftet är något som kommer att utvecklas naturligt inom individen om deras grund är byggd på Kunskap och om de har fått ett växande lager av visdom i sitt liv. Ofta finns det förväntningar på att barn tidigt ska veta vad deras liv kommer att bli, vad deras liv handlar om, och detta är inte till någon hjälp, eller så kan de behöva lära sig yrkeskunskaper, eller så behöver de utbildning.

Tvinga inte fram frågan om syfte för tidigt. När de är tonåringar, säg efter fjorton och femton års ålder, är det viktigt att börja föreslå att de överväger vad deras största färdigheter är och vad de kan göra i världen. Men detta är i början. Det är en fråga, inte ett svar. Det är en möjlighet, inte ett krav. Det är något du vill att de ska fundera över på egen hand.

Många av deras slutsatser kommer inte att vara värdefulla, men det är okej eftersom de funderar på det. De lämnar frågan öppen, för här är frågan viktigare än svaret. Eftersom de måste lära sig att fundera över frågor som inte har omedelbara svar. Detta kommer att vara en del av deras visdoms träning—att leva med frågor i stället för att anta svar.

Det finns många vuxna som har många svar men ingen visdom, som inte har förmågan, förmågan att leva med frågan. De är för osäkra. De är alltför inriktade på sina idéer och övertygelser. De tror att deras övertygelser är sanningen. De tror att deras idéer är vilka de är eftersom de har aldrig lärt sig om det Djupare sinnet inom dem, och de har aldrig byggt en grund där.

Slutligen, den största gåvan du kan ge ditt barn, när det gäller syfte, är att leva ett riktigt syfte själv, att själv vara en demonstration av syfte. Faktum är att alla dessa fyra saker som vi har nämnt – Kunskap, visdom, urskiljningsförmåga och syfte – lärs ut bäst genom demonstration. Om ett barn växer upp i en miljö där hans eller hennes föräldrar är engagerade i riktigt meningsfullt arbete, ja, då är det värt mer än alla ord i världen. Det säger mer än vad ord kan förmedla.

Det är därför som det Nya Budskapet är fokuserat på den vuxna och inte på det lilla barnet. Men vuxna har barn, och när man kan börja lära ut vad man lärt sig till sitt barn genom demonstration och genom uppmuntrande insikter och observationer, då kan man föra vidare det man lärt sig till dom som är i din omvårdnad, som ser till dig för att lära sig om Kunskap och visdom.

Nu kommer ditt barn att behöva handskas med världen och ta itu med utbildning i världen och hantera den sociala miljön med andra barn och andra vuxna. Och här finns det många problem och många faror.

Låt oss först säga att det är viktigt, om möjligt, att ditt barn inte placeras i en miljö där det måste umgås med det motsatta könet under en längre tid. Det är optimalt att flickor lär sig med flickor och pojkar lär sig med pojkar i tidiga åldrar. Det är viktigt att unga människor har möjlighet att få en känsla för sig själva och sina egna djupare böjelser innan de kastas in i situationer där det råder mycket starka sociala krafter till konformitet.

En del av detta kan inte undvikas eftersom det är så världen ser ut, men det är mycket viktigt att barn i mycket liten utsträckning exponeras för sexualitet och för försök att ha meningsfulla förbindelser med barn av motsatt kön. I mycket unga år kommer vänskapsrelationer att utvecklas i leken och det är bra, men när barnen kommer in i tonåren är det viktigt att de får en känsla av sig själva innan de tvingas anpassa sig till de komplexa förhållanden och kompromisser som ingår i verkliga sociala miljöer med andra barn.

Sexualitet i förtid är skadligt. Den är förebyggande. Den flyttar en persons fokus innan han eller hon har fått en uppfattning om sig själv och sin riktning i livet. Och det är sant att unga pojkar och flickor som inte hade haft mycket social exponering på detta sätt senare blev riktiga bidragsgivare och framgångsrika i sina ansträngningar i livet.

För en ung pojke bör kultivera sina färdigheter i arbete. Han bör överväga sitt yrke. Han bör utveckla praktiska färdigheter och inte jaga runt flickor, och detsamma gäller för flickor. De [båda] måste fokusera på utbildning, på att utveckla färdigheter i livet, på att bygga upp det som i det Nya Budskapet kallas de Fyra Pelarna i deras liv: Pelaren för Relationer, Pelaren för Hälsa, Pelaren för Arbete och Pelaren för Andlig utveckling, som—på detta sätt, i detta sammanhang—är kultiveringen av vishet och erfarenheten av Kunskap.

Ni vill att era barn ska vara fria tänkare och inte enbart ekon av kulturen. Ni vill att barn ska tänka själva, fatta beslut och inte bara följa vad deras vänner säger till dem eller vad de tror att de måste tro för att vara socialt acceptabla.

Ni kommer behöva hantera dessa kompromissande krafter, och i många fall kan de inte övervinnas. Men ju större styrka ett barn har i att tänka själv och omvärdera sina idéer och övertygelser, desto större fördel kommer det att ha i framtiden att kunna fastställa en riktig kurs i sitt liv när det växer upp.

Återigen, värdet av den mentala miljön i hemmet, engagemanget för att lära sig och se och veta tillsammans med föräldrarna gör en enorm skillnad. Om föräldrarna är frånvarande, inte är uppmärksamma, kommer barnen naturligt att dras till den som ger dem uppmärksamhet, och det är vanligtvis deras vänner och sociala miljöer.

Barn absorberar kulturella värderingar och förväntningar. Även om de gör uppror mot dessa saker antar de dem ändå, eftersom upproret i sig självt är en form av anpassning. Ju mer man gör uppror mot något, desto mer tror man att det är verkligt, desto mer har man själv antagit det.

För att barn ska kunna tänka fritt måste de alltså ha en miljö där detta uppmuntras, vilket kanske inte är fallet i skolan eller bland deras vänner. Unga pojkar och flickor bör lära sig färdigheter som är värdefulla. De kommer att behöva dem i de svåra tider som väntar. De kommer att behöva lära sig hur man tillverkar och lagar saker och praktiska färdigheter i urskiljning och relationer—vem man ska vara med och vem man inte ska vara med. Det är så viktigt.

I tonåren kan ett barn börja lära sig Stegen till Kunskap, men bara om de verkligen är redo och önskar det för sig själva, bara om de ser den fördel som det kommer att ge dem i deras umgänge med andra och när de navigerar i de komplexa sociala miljöer som de sannolikt kommer att befinna sig i.

Här måste föräldrarna släppa kontrollen gradvis när ens barn går in i tonåren. Här måste man vara ett gott exempel. Här måste man visa återhållsamhet och tolerans. Här måste man ställa bestämda förväntningar på sina barn som måste vara realistiska, uppnåeliga och humana. Här måste ens liv och ens hem skötas på ett sådant sätt att det finns en visshet om vad som är acceptabelt och vad som inte är det. För när det inte finns några gränser verkar ingenting spela någon roll. När det inte finns några konsekvenser verkar ingenting spela någon roll. Och detta leder människor till förtvivlan.

Gränser sätts i hemmet i enlighet med vad föräldrarna har fastställt för sig själva som levnadsstandard. Ett barn måste växa upp inom dessa normer, och normerna måste vara tillräckligt flexibla för att passa barnen. Men om föräldrarna är otydliga kommer barnen att vara otydliga. Om det inte finns några gränser kommer barnet att känna sig osäkert och bli vårdslöst.

Ju mer säkerhet ni kan skapa i ert hem, och ju mer denna säkerhet förstärks på ett mänskligt och medmänskligt sätt, desto större blir grunden för barnets säkerhet. De kommer att ha upplevt vad verklig stabilitet är. De kommer att se att deras föräldrar lär dem konsekvens, ärlighet och integritet, och de kommer att ta till sig dessa saker. Om dessa saker saknas kommer ditt barn att känna sig osäkert och utan stöd. De kommer att bli vårdslösa, och de kommer att investera sig i andra saker, vilket kommer att vara farligt för dem.

Föräldrarnas styrka i Kunskapen, styrkan i deras relation och det gemensamma syftet i den relationen är avgörande för att skapa en säker och fokuserad miljö för barnen. Här, när ditt barn går in i tonåren, bör du visa dem vad du som förälder står inför – svårigheterna att försörja sig, problemen i lokala samhällen. Barn bör känna till dessa saker, för det är en del av deras visdoms träning.

Tyvärr lär skolorna inte ut livets Fyra Pelare, så unga människor kan gå hela vägen till och med till högre utbildning och ha väldigt lite styrka eller stabilitet i sina liv. Lär era barn när de har möjlighet att lära sig om de Fyra Pelarna, om stabilitet, om urskiljningsförmåga, om riskerna med att umgås med människor som är hänsynslösa och självdestruktiva. Ge dem en mycket stabil miljö så långt det är möjligt.  Var konsekvent i det du lär ut, i det du visar upp.

Se inte till att dina barn ska vägleda dig, för det är ditt ansvar att vägleda dem. Tro inte att dina barn är klokare än du, för det är ditt ansvar att lära dem visdom.  Tro inte att ditt barn är som din vän, för du har en lärare/elev relation med dem. Låt inte dina barn driva runt, särskilt inte när de är väldigt unga. Var uppmärksam på dem och till deras influenser.

Lär dem urskiljningsförmåga och visdom. Lär dem att lyssna till sin djupare erfarenhet. Lär dem kraften av syfte genom demonstration. Lär dem att värdera sitt liv och sin framtid och hur man investerar i sitt liv i framtiden. Lär dem om pengar.  Lär dem om arbete. Lär dem om sexualitet. Lär dem vad de behöver veta för att få ett fokuserat liv, ett liv utan katastrofer.

För att kunna lära ut dessa saker måste du själv känna till dem och demonstrera dem. Här har ditt Student skap nu en större betydelse. Här lär du dig inte bara för dig själv utan för dina barn. Här är din styrka i Kunskapen inte bara till för din uppbyggnad; den är till för dina barns välbefinnande och för deras framtid. Här blir utvecklingen av din egen visdom och din egen utbildning i visdom en del av den resurs som dina barn kan använda sig av.

Därför måste föräldrarna själva bli Studenter av Kunskap. De måste själva bli elever av visdom. De måste bli elever i urskiljningsförmåga, elever av syfte.

Vad det Nya Budskapet avslöjar här är av allra största innebörd, och det är mycket relevant för den tid ni lever i. För det ges för att förbereda er för att leva fullt ut i nuet och för att förbereda er för en framtid som kommer att vara olik det förflutna. Och här lär ni era barn att leva fullt ut i nuet och att förbereda sig för en framtid som kommer att vara olik det förflutna.

Ni lär er inte bara för er själva nu, utan även för andra. Och er framgång och ert misslyckande som Studenter av Kunskap kommer att ha stor inverkan på resultatet för era barn, och för andra människor som ni påverkar, och för andra människor som känner er också.

När det gäller barn måste du bli en lärare. För att bli en bra lärare, en stark lärare, måste du vara en stark elev. Det Nya Budskapet kommer att lära dig hur man blir en stark elev.  Och att vara en stark elev kommer att lära dig hur du blir en bra lärare.

Dina barn är dina elever.  Du kan inte undgå detta. Vid en viss tidpunkt kommer de inte att vilja lära sig särskilt mycket av dig. Kanske kommer de från tonåren till det tidiga vuxenlivet att vilja lyssna till andra, men du är deras främsta lärare.

Om du ska ha barn måste du acceptera detta ansvar. Det är ovärderligt och kommer att välsigna ditt liv om du kan acceptera detta ansvar och ta itu med det på ett effektivt sätt.

Det som det Nya Budskapet avslöjar för dig kommer att vara en del av din gåva till dina barn, men det måste vara en gåva som de kan uppleva, inte något de tror på. För erfarenhet är bestående, och tro är som vinden.