Initiationen

Uppenbarat för Guds Budbärare
Marshall Vian Summers
Den 28 juni 2011
i Boulder, Colorado

Medan livet i världen går sin gilla gång, måste Budbäraren förkunna. Han måste förkunna Guds Nya Uppenbarelse, ty den håller nyckeln till så många människors liv och framtid.

Den kommer att initiera deras kallelse, deras större kallelse, som inte skulle kunna initieras genom någon annan lära eller någon annan realitet.

Den är här för att förbereda världen för den stora förändring som kommer, de Stora Vågorna av förändring – de stora miljömässiga, ekonomiska och politiska förändringarna, vilka är vida större än vad folk väntar sig idag.

Det finns många människor som väntar på den Nya Uppenbarelsen, ty de har inte funnit Initiationen i det förflutnas religioner, i världens traditioner. De har inte lyckats finna den djupare förbindelsen genom kärlek, genom arbete, eller genom någon annan aktivitet. De har väntat så länge. Så länge har de väntat på Uppenbarelsen.

För dem, är det inte bara en lära eller ett fenomen. För dem är det inte bara något att spekulera över eller kämpa mot eller förneka och förkasta. För dem, är Kungörelsen inte skandalös eller ovanlig. Det är den perfekta saken.

Det är deras Initiation. Den innehåller deras kallelse. Den talar genom de Uråldriga Korridorerna av deras sinne, talar till en del av dem de knappt känner, men som är centrum i deras Väsen och deras närvaro i världen.

För dem, är detta det största ögonblicket, även om de kanske inte förstår dess fulla betydelse eller vad det kommer att kräva i framtiden. För dem, är detta det de väntat på.

De sändes in i världen för att vara med om en tid av stor övergång. De sändes in i världen för att vara en del i byggandet av en ny framtid. Deras förbindelse är mer med framtiden än med det förflutna. De är framtidens barn.

Det som skett tidigare, det som uppenbarats tidigare, må vara inspirerande eller välgörande för dem, men det innehåller inte deras Initiation. Det innehåller inte deras större kallelse. Dessa saker innehåller inte vad de har letat efter och väntat på så länge. Det är deras öde, förstår ni.

Ni kan inte förändra det som etablerades innan ni kom in i världen. Även om dagens och årets händelser förändrar era omständigheter och era möjligheter, är ert öde fortfarande detsamma.

Ni kan tänkas slåss mot detta. Ni kan tänkas kämpa mot detta. Ni kanske försöker ersätta det med stora projekt, stora romanser, stora ansträngningar eller otaliga distraktioner och fantasier, men ni kan inte ändra på det som etablerades innan ni kom.

Hur det kommer att ske, huruvida det kommer att ske, var det kommer att ske, allt detta kan ändras, och det ändras också genom världens föränderliga omständigheter och genom de skiftande lojaliteterna inom människor och deras miljö och så vidare.

Om det är ert öde att mottaga den Nya Uppenbarelsen, då kan ni inte finna er kallelse någon annanstans. Ni är fri att försöka. Bjud motstånd. Förneka det. Ställ er vid sidan av. Försök att finna fel på det. Försök att förringa det. Försök att hålla det på avstånd. Men ni kan inte ändra på det faktum att det innehåller ert öde.

Ert sinne kanske spekulerar. Ert sinne kommer att ifrågasätta. Ert sinne kommer att tycka att det är löjligt; det kan inte vara på riktigt. Men ert hjärta kommer att veta. Er själ kommer att aktiveras.

Det är som Rösten som talade till er innan ni kom in i världen och förberedde er för att träda in i denna svåra och utmanande miljö. Det är den Rösten – som den Rösten, som Vår röst –  som levandegör förbindelsen, som återställer det primära fokuset och meningen med ert liv.

Vid ögonblicket för Initiationen, kommer ni inte att förstå. Det kommer att vara så förvirrande. Det är så annorlunda mot era målsättningar och era idéer och era uppfattningar om er själv och det ni håller på med i världen.

Och plötsligt är det som om blixten slog ner i er, och för ett ögonblick i mörkret, är allt upplyst. Och ni ser sanningen om ert liv och hur långt ni verkligen är från ert större syfte och kallelse, roderlös som om ni befann er på en flotte ute på havet och fördes runt runt av världens vindar och vågor.

Men Gud har funnit er medan ni driver på havets oändlighet, funnit er. Som ett pyttelitet korn på havets yta har ni blivit funnen. Ni har blivit funnen av Uppenbarelsen.

Oavsett era omständigheter eller sinnesstämning, kommer kallelsen att tala till er, ty den representerar ert öde. Det är inte någon annans öde. Ni behöver inte oroa er över dem. Det är ert öde.

Ni må säga, ”Men hur blir det med andra människor? Hur blir det med min make eller maka? Hur blir det med mina barn? Hur blir det med min kära vän?”

Men Gud har funnit det lilla kornet på havet, och det är ni som är det kornet.

Detta är Initiationen. Det är mysteriöst. Ni kan inte begripa det med intellektet. Ni kan inte kontrollera vad det betyder eller vad det kommer att förmå er att göra. Det är bortom er kontroll, ty Gud är bortom er kontroll.

Era stora idéer, era fasta övertygelser, de framstår alla som ytliga och svaga när ni står inför Närvaron. Era argument är tomma. Er förkastelse är utan sann känsla. Er förnekelse är oärlig. Er vägran saknar övertygelse. Ty det är er Initiation.

Och när väl Initiationen har igenkännts, då, efter en del kamp, breder resan av förberedelse ut sig framför er. Stegen till Kunskap breder ut sig framför er. Återerövrandet av ert sanna liv och allt som det kommer att kräva av er, och era nuvarande omständigheter och förpliktelser, kommer steg för steg, att finnas framför er.

Ni kan inte nå fram till ert syfte från där ni är, ty ni driver löst och ni har inte funnit er trygga hamn. Ni har inte kunnat ta sikte på det land där ert liv är avsett att vara.

Vilken tid är så inte detta för att bli träffad av Uppenbarelsen. Flyktigt kan det tyckas, men så plötsligt, börjar allt kännas annorlunda. Ni har haft en upplevelse som står i kontrast till era normala erfarenheter, och det börjar skapa en kontrast som ni bär med er, ty inget som ni kan göra på egen hand kan mäta sig med detta. Det är större än någon erfarenhet ni någonsin försökt ha. Det är större än något mål ni någonsin satt upp för er själv.

Ni känner er skrämd och överväldigad. Förvirrad. Men det är i sin ordning. Det är naturligt. Att ens liv så plötsligt förändras måste självfallet skapa förvirring och desorientering. Det måste självfallet vara desillusionerande gällande era nuvarande besattheter och distraktioner.

När väl Gud har satt Guds märke på er, då är det inte så att ni kan sudda ut det från ert liv, eller täcka över det, eller få det att gå bort, eller förklara det, eller rationalisera det för er själv så att dess makt skulle avta. Tänker ni kämpa mot Uppenbarelsen för er?

Det är inte av en slump som ni råkade stöta på eller ens höra talas om den Nya Uppenbarelsen. Alla Himlens makter som stöder er har försökt att få er till denna erkännandets punkt och att hålla er från att förstöra ert liv i processen, att begränsa den skada ni redan har gjort och det slöseri ni redan skapat så att ni skulle vara tillgängliga och förmögna att svara.

Initiationen kan få er att känna er hjälplös och förvirrad och högst osäker. Ni kan till och med tro att det skulle vara en stor olycka. Men från Himlens ståndpunkt och ur dess perspektiv, så är ni en av ett fåtal välsignade, en person som har givits den största möjligheten. Än sen om det innebär att ni måste förändra ert liv och era omständigheter? Vad är väl det jämfört med vem ni är och anledningen till att ni blivit sänd?

Dessa saker är förvisso viktiga för er i detta ögonblick, och kanske meningsfulla för andra som har med er att göra. Men ni har givits en större möjlighet och till och med mer än en möjlighet – en kallelse.

När väl denna Initiation har ägt rum, kommer er resa att förändras, kanske omärkligt till att börja med, men något har ändrat ert livs riktning. Ni kommer aldrig egentligen att vara densamma. Även om ni ägnar resten av ert liv åt att förneka och säga nej till det som har skett, kommer ni aldrig att vara densamma.

Ni kommer aldrig att vara lycklig med enkla nöjen allena. Ni kommer aldrig att kunna nöja er med era tidigare mål eller distraktioner, hobbies eller intressen. Något har förändrats.

Ur Himlens synpunkt, är detta en stor välsignelse. Äntligen, har ert liv en möjlighet att återlösas. Men för er kan det tyckas väldigt annorlunda i stunden.

Ni måste således hålla fast vid Uppenbarelsen om det är er Initiation, och huruvida den är det kommer ni att veta i ert Väsens centrum. Det är inte en intellektuell diskussion med er själv. Det är inte en rationell process. Det mänskliga förnuftet är blott en mekanism för att hantera och handskas med en osäker och oförutsägbar värld. Det är ändamålsenligt i vissa sammanhang och hopplöst i andra.

Det är viktigt att ni känner till Budbäraren för om Initiationen äger rum medan han är i världen, då är er möjlighet större och mer betydelsefull. Det skulle vara mycket olyckligt för er om ni gick miste om honom medan han är här.

Uppenbarelsen kommer bara med några seklers mellanrum, eller kanske en gång varje årtusende, och ni råkar vara här vid den tidpunkten. Ur Himlens perspektiv, är det en stor välsignelse, en stor möjlighet.

Men vem kan känna igen Budbäraren? Han framstår som väldigt ordinär. Han ser inte speciellt märkvärdig ut. Han innehar inte någon viktig position i världen. Han skulle försvinna i en folkmängd. Han kan gå mitt ibland dem. Ingen kommer att igenkänna honom, utom möjligtvis de som har träffats av Uppenbarelsen.

Till dem som möter honom, kanske han inte avslöjar sitt sanna syfte eller arbete i världen, beroende på vilka de är. Hur kan det komma sig att någon inte skulle se detta? Hur kan det vara så att en person av sådan betydelse i världen inte skulle igenkännas av de människor som står bredvid honom?

Det är predikamentet i världen. Alla har ögon att se med och öron att höra med, men de tittar i en annan riktning, och de försöker höra vad de har i sitt eget sinne, det som bekräftar vad som är i deras eget sinne och inte vad som existerar i verkligheten.

Så de tittar, men de ser inte. De lyssnar, men de hör inte. De står alldeles bredvid Budbäraren, men de förstår inte att de står bredvid den viktigaste personen i hela världen vid denna tidpunkt.

Detta skulle han aldrig säga om sig själv. Han är alldeles för ödmjuk för det, så det måste sägas åt honom.

Det är som för flera hundratals år sedan. Ni drack te vid ett bord med Muhammed, men ni visste inte vem han var. Tja, han ser väl ut som vem som helst. Han utstrålar inte Närvaron. Han är inte så magnifik eller allsmäktig att alla runtomkring honom bara svimmar av hans närvaro. Han är bara en människa, traditionsenligt klädd, bara en människa. Där är han. Jag ser honom nu. Han är här borta. Inget speciellt. Han tvangs predika hårt för att få folk att ens lyssna på honom. Så blinda var alla runtomkring honom, endast ett fåtal kunde se. Sådan är dilemmat och bördan för Budbäraren vid alla uppenbarelseperioder.

Initiationen börjar med en stöt. Den börjar med missnöje och insikten om att ni söker, om att ni inte är nöjd med vad ni har, var ni är eller det som ni sysslar med, eftersom dessa inte representerar vem ni är och varför ni kom hit.

De som tror sig vara tillfreds har ännu inte nått djupt nog inom sig själva för att inse att de befinner sig långt ifrån där de behöver vara och det de behöver göra.

Målet är inte lycka, utan förberedelse, beredskap, kontakt, återförening och ytterst sett att bidra till världen, varhelst det än må vara lämpligt för individen. Det är därför som strävan efter att uppnå lycka är så bedräglig, ty Uppenbarelsen kommer att göra er obekväm. Den kommer att utmana er.

Tror ni att Gud kommer att komma och trösta er när ni sändes in i världen för att göra något som ni inte gör just nu och inte har något hopp om att göra såvida inte något större ges er, såvida ni inte kallas ut ur massan, såvida er resa inte ändras genom Himlens Makt?

Ni kommer bara att vara ett korn ute på havet, okänd för er själv, okänd för andra. Även om ni har en storartad position och har skaffat er rikedomar och en ställning i samhället, så kommer ert livs tomma natur att genomsyra allt, såvida ni inte har funnit ert större arbete och utför det till det yttersta av er förmåga.

De som gör detta upplever en tillfredsställelse och en känsla av värde och makt som är obegriplig för alla andra, oavsett vad de hävdar om sig själva.

Guds Nya Uppenbarelse kommer att klargöra den mänskliga andlighetens natur, som har målats över av kultur, av konvention och av politisk manipulering.

Den kommer att göra det klart för er att ni fötts med två sinnen – ett världsligt sinne som formas av världen och ett djupare sinne inom er som ännu är förbundet med Gud. Den kommer att göra det tydligt att intellektet har sina begränsningar, och bortom dessa begränsningar, måste ni gå under sinnets yta.

Den kommer att göra det klart för er att ni inte kan förverkliga er själv annat än genom ert större arbete och öde och att alla de njutningar som ni söker kommer att vara tillfälliga och inte tillfredsställa er själs djupare behov.

Den kommer att göra det klart för er att ni lever i en tid av stor förändring, då mänsklighetens isolering i universum kommer att komma till ett slut och där de Stora Vågorna av förändring kommer att slå mot världen – en tid av stor omvälvning och osäkerhet, en tid för Uppenbarelsen att äga rum.

Människor må vilja få ut många saker av Budbäraren – de hoppas på dispenser, på mirakler, de hoppas få tro på en övernaturlig person, de hoppas få sina liv berikade av hans närvaro och hans arbete.

De kommer att bli besvikna, på samma sätt som de tidigare Budbärarna gjorde många människor besvikna. Det är därför som Budbärare förnekas, förkastas, undviks och, i vissa fall, förgörs, eftersom folk inte får vad de vill ha ut. De får bara det de verkligen behöver.

Vad folk vill ha och Himlens Vilja är så väldigt olika. Men om ni i sanning kunde urskilja era djupare behov i livet bortom överlevnad och att skaffa de enkla saker som krävs för stabilitet och säkerhet i världen, skulle ni se att vad ni vill och Himlens Vilja i verkligheten är samma sak. Men denna insikt skulle komma endast vid ett väldigt djupt tillstånd av individens ärlighet med sig själv.

Det är osannolikt att ni funnit detta än, men ni som hör Våra ord har kommit till den punkt där Initiation kan äga rum. Ni måste lyssna med ert hjärta, inte med ert dömande och era idéer och alla de krav ni tror är nödvändiga för att Uppenbarelsen skall vara sann och meningsfull för er, som om ni kunde avgöra sådana saker.

Inte ens i sitt tillstånd av bedrövelse är folk ödmjuka nog att inse att de inte kan bestämma reglerna för utbyte vad gäller deras primära förhållande med Skaparen och med Himlens Vilja.

Era religiösa trosuppfattningar kan i realiteten inte göra detta, ty det sker bortom trons domäner. Tro kommer inte att hjälpa er in i ert Ursprungliga Hem, ert Himmelska tillstånd, därför att tro är alltför svagt, alltför tillfälligt. När ni lämnar denna värld, kommer ni inte att ha några trosuppfattningar. Alla dessa faller av med kroppen. Kvar finns bara ni, ni som ni verkligen är.

Er Andliga Familj kommer att ta emot er och fråga er om ni lyckades uppnå vissa saker, och i det ögonblicket, utan bördan av och de förblindande effekterna av era trosuppfattningar, kommer det att vara klart som dagen att ni antingen lyckades eller inte lyckades uppfylla dessa primära funktioner. Och ni kommer inte att dömas ut om ni skulle avböja. Det betyder endast att ert arbete ännu inte är utfört.

Ni måste arbeta er väg tillbaka till Himlen, förstår ni. Ni måste tjäna den separerade världen, det separerade universum. Ni måste arbeta er väg tillbaka, genom att bidra och genom självutveckling. Ni kan inte återvända till ert Ursprungliga Hem som en miserabel, konfliktfylld, trätande, missnöjd person. Om så var fallet, så skulle Himlen tyckas er som Helvetet.

Det är inte så att Gud bara löser alla dessa problem därför att Gud skapade dem inte. De måste omintetgöras. Gud har givit er kraften av Kunskap, den djupare intelligensen, och en större kallelse för att sudda ut tragedin från ert tidigare liv och existens, för att återställa er värdighet och det syfte som är ert att finna och det syfte som är ert att tjäna.

Allt börjar med Initiationen. Om det skall vara sant och ha effekt, så börjar det med Initiationen. Det är där som Gud fastslår villkoren för utbytet och etablerar början på er verkliga resa Hem.

Ni kan inte själva föra er tillbaka till ert sanna tillstånd därför att ni känner inte vägen. Ni kan inte bara följa ett recept ni fått av någon annan därför att någonstans längs vägen måste mötet ske med Kunskap och Närvaron, annars är detta ett intellektuellt företag och inte en själens resa.

Tiden är knapp för världen. Ni har inte årtionden eller århundraden för att spendera på att bli fullkomliga eller försöka utarbeta lösningar på era dilemman. Kallelsen gäller detta nu. Timmen är sen.

Detta kommer att innebära press på er om ni kan svara, men denna press kommer att förkorta tiden det tar för er att svara och förbereda er. Och det är en stor välsignelse, för tid är detsamma som lidande för dem som inte kan svara.

Gåvan finns inom er, men ni kan inte låsa upp dörren. Ni har inte nyckeln. Ni kan inte upptäcka er djupare natur därför att ni har ännu inte hela bilden. Ni står ännu inte i en relation till er Källa därför att er egen djupare natur är relationen till er Källa. Hur skulle ni någonsin kunna finna det medan ni lever i separation, förlorade i världens oceaner?

Detta är Himlens gåva – att ert liv kan återlösas, men ni måste tillåta stigen att visas för er.

Ni måste svara på Uppenbarelsen. Om ni inte har svarat på Guds tidigare Uppenbarelser, då väntar ni på den Nya Uppenbarelsen.

Förr eller senare, i ett ögonblick av förtvivlan och desillusion, kommer ni att känna en djupare rörelse inom er. Och ni kommer inse att ni har kommit för ett större syfte som ni ännu inte har upptäckt men som väntar på er, väntar på det ögonblick där ert liv kallas.Bottom of Form

Comments are closed.